„Platsens skönhet kommer att finnas kvar även efter evenemanget“, säger George Hargreaves, Design Director på Hargreaves Associates. De amerikanska landskapsarkitekterna är specialister när det gäller de olympiska spelen: De utvecklade masterplanen för Sydneys OS-område för nästan två decennier sedan. År 2012 förverkligade de den olympiska parken i London. En tillbakablick på två oöverträffade stora evenemang.
Garden + Landscape: När du ser tillbaka, hur var planeringsupplevelsen i London?
George Hargreaves: Svår fråga. Det var en mycket komplex uppgift med flera lager. Å ena sidan måste platsen klara av den explosiva användningen under spelen, och å andra sidan måste den skapa biologisk mångfald. Det är svårt att skapa den här balansen.
G+L: Vad är det som kännetecknar OS-området i London? Vad är det som gör det så unikt?
G H: Floden som slingrar sig genom området var ett fult dike innan vi ingrep. Vi gjorde två saker som jag tror var avgörande: För det första breddade vi flodbädden och skapade sumpmark längs floden. Genom att bredda den skapade vi ett tydligare flodlandskap, som idag inbjuder till att dröja sig kvar. Vi har också lagt upp schaktmassorna på hög vid kanterna och skapat små öar som ger landskapet en skulptural effekt.
G+L: Du är också ansvarig för masterplanen och förverkligandet av hela området för millennieolympiaden i Sydney. I vilken utsträckning skiljer sig de olympiska spelen från andra stora projekt?
G H: Inte så mycket som man kanske skulle kunna tro. Andra projekt som torg eller strandpromenader, oavsett om det är i Kina eller USA, utsätts också för mycket slitage. De olympiska spelen är bara mer intensiva och mer komprimerade. Medan 200.000 människor besöker en stadspark varje år, reser 500.000 människor till de olympiska spelen. Även om skalan är annorlunda är det övergripande målet detsamma: att locka människor, föra dem samman, inspirera dem och göra dem medvetna om sin omgivning. I slutändan är det landskapet som räknas. Grönskans rikedom, den biologiska mångfalden och platsens skönhet kommer att finnas kvar – även efter ett stort evenemang.
G + L: Skilde sig planeringen för Sydney mycket från den för London?
G H: I högsta grad, eftersom vi utformade och förverkligade OS-området i Sydney 1996-1999, för två decennier sedan, före den 11 september. Säkerhetsmedvetenheten var då en helt annan än idag och den efterföljande användningen var ännu inte av så stor betydelse. Vi skulle förbereda området för spelen, inget annat. Folk tänkte inte så mycket på efteranvändningen. I London skulle vi dock inte bara utveckla parken, utan också se till omvandlingen efter tävlingarna. Vi byggde för framtiden.
G + L: Hur ser parkerna ut idag? Hur har de använts efteråt?
G H: En del av de tillfälliga idrottsanläggningarna omvandlades till parker efter spelen och är nu mycket populära. Andra områden, å andra sidan, har fått en ny användning av närliggande institutioner. Universitetet kommer att använda tidigare OS-områden i framtiden. Många nya bostadskvarter har också skapats. I motsats till Sydney hade London en klart definierad plan för efterföljande användning. Men på båda platserna planerade man för bostads- och utvecklingsområden så snart folkmassorna hade försvunnit. I London skapades delvis ett nytt transportnät, varför området är bättre sammankopplat och tätare. Det lämpar sig därför bättre som utvecklingsområde.
G + L: Vilken effekt har stora evenemang på öppna ytor? Vad betyder de för en stad?
G H: Vid ett evenemang som OS byggs transportnätet ut och hela stadsdelar skapas. En stad i staden. Befolkningen drar nytta av denna utveckling på lång sikt, eftersom de öppna ytorna finns kvar. Den kommer inte att tas ifrån människorna. De kan ta stadsrummet i besittning och förändra och forma det i sitt eget intresse. Det får dock inte vara oproportionerligt stort, utan måste stå i proportion till evenemanget och dess efterföljande användning.
G + L: Så är stora evenemang mer av en förbannelse eller en välsignelse?
G H: Det är en stor fråga. I Londons fall är det definitivt en välsignelse, eftersom det skapades en ny järnvägsstation, en park, grönområden och arenor som fortfarande används. OS var där, men på något sätt var de inte det. De pengar som spenderades före och under spelen kunde säkert ha använts någon annanstans. Men enligt min mening skapades speciella platser, unika platser. Jag hade möjlighet att följa det fruktansvärda händelseförloppet i Aten: Området kollapsade efter spelen. Utrymmet användes inte längre, det var en ödemark som ingen längre behövde. Det var en liknande historia i Barcelona. Återanvändning är en viktig aspekt.
G + L: Vad tycker du om planerna för OS i Rio 2016?
G H: Jag vet inte så mycket om det, men jag har mina farhågor. Jag är orolig för att det ska bli en upprepning av vad som hände i Grekland eller Barcelona. Brasilien brister på så många sätt. Utvecklingsländerna har så många andra frågor som måste tas upp. Även uppåtgående länder som Kina har sina problem med att spela på tidigare olympiska arenor. Stadion i Peking, till exempel, rostar sönder och simarenan kollapsar eftersom den inte längre behövs eller underhålls. Jag är exalterad – men jag misstänker något dåligt.
Du kan läsa mer om de olympiska spelen i Rio de Janeiro 2016 i Garden+Landscape 06/2016 – City and Spectacle.
Foton: London Legacy Development Coporation
Londons Wembley Stadium, där finalen i EURO 2020 ägde rum, är också spännande. Mer från våra kollegor på Baumeister.